Gårdens historia



En mörk natt på vårvintern år 1899, smög sig en ung grabb upp på vinden i huset på en bondgård i Gärdhems socken, i Västergötland. Han letade rätt på ett svart skrin, nedstucket i trossbottens sågspån. I skrinet fanns familjens samlade förmögenhet om smått otroliga 16 000 riksdaler. Utan ett ljud var han och skrinet, snabbt ute ur huset och på väg längs grusvägen mot Göteborg. Utan att ta avsked av någon, skulle banden med det gamla klippas och en ny kontinent upptäckas. Amerika hägrade och pengarna var visserligen en stöld och ett svek mot familjen, men ändå ett gott bidrag till en hett åtrådd biljett och startkapital i det nya landet.

Där av kom det sig att gården Halltorp i Gärdhem, strax utanför Trollhättan där den bördiga Tunhemsslätten breder ut sig och Hunnebergs gröna bord kantar horisonten, blev till salu. Köpare blev Otto och Anna som sommaren 1899 köpte Halltorp för 16 500 kronor.

Drygt 100 år senare, kom gården ut på öppna marknaden igen. Köpare denna gång blev nuvarande ägare, Anna och Svante Kaijser, som hösten 2001 skrev på kontraktet.

– När vi tog över var alla husen på gården i bedrövligt skick, men i stort sett i original. Standarden var därefter, med utedass, vedspis och kakelugnar, kul men arbetsamt! Ladugården är byggd 1911 och huset är från mitten av 1800-talet. Försiktigt har vi renoverat hus och ekonomibyggnader. Rinnande vatten inomhus, fick vi veckan före vi kom hem från BB med äldste sonen Erland.

Svante kommer från byn Gärdhem och för honom var det en dröm som gick i uppfyllelse i och med att gården förvärvades.
– Otto och Anna som köpte gården för över 100 år sedan, är min farfars far och mor. Jag är själv inte uppväxt på gården, men har sprungit runt här och lekt som barn.

Tidigt fanns planer på att starta upp någon form av gårdsförädling. Anna och Svante är två akademiker med småbarn, som valt en alternativ yrkesbana. De lämnade lönejobb, för en något mer osäker tillvaro.

– Vi känner oss trygga i vårt val och vill utnyttja våra teoretiska kunskaper, främst inom ekonomi och mikrobiologi. Vi är dessutom båda två mycket intresserade av mat och livsmedel, och ost i synnerhet! Därför föll valet på att starta ett eget mejeri, med inriktning på ost.

Det moderna EU-godkända mejeriet byggdes 2005 i ladugårdens västra flygel som tidigare var häststall. Ett stall som senast det användes på 1950-talet, inrymde 5-6 tunga arbetshästar, som stod för gårdens samlade dragkraft. Idag brukas gården helt ekologiskt och dragkraften hämtas från traktorer som delas ihop med grannen. Mjölken produceras av 60 getter av svensk lantras som går i en lösdrift i det som en gång var gårdens koladugård.

Anna har ända sedan studietiden haft en stark fascination för mjölk och mjölkens alla goda bakterier.
– Att ur samma råvara och med egentligen ytterst små medel, kunna få fram helt olika ostar, med så olika utseende och smak, tycker jag är helt fantastiskt! Jag älskar verkligen mitt arbete och ångar inte för en sekund mitt yrkesval!

Anna & Svantes ostar har blivit mycket omtyckta och stamkunderna kommer gärna ut till gården för att handla direkt av mejerskan. En del av kunderna kommer till och med per cykel, på den till cykelbana omgjorda smalspåriga järnvägen till Nossebro.
– När Svantes farfars mor, Anna, fyllde 50-år på 1920-talet, ansökte man hos dåvarande styrelsen för järnvägsbolaget, om att få anlägga en av- och påstigningsplats vid Halltorp, då man väntade många gäster till kalaset. Numera är sedan länge plåtstinsen och hållplatsen borta, men många stiger gärna av sin cykel för att komma in och smaka på en bit ost. Välkommen du också, hälsar Anna och Svante med familj!